Säsongsavslutning: Hon dansade en sommar

Sommar, sex och själskval – Arne Mattssons tragiska kärlekshistoria blev en internationell skandalsuccé och ”den svenska synden” ett begrepp.

Spelfilm
År: 1951
Regissör: Arne Mattsson
Skådespelare: Louise Tillbom, Folke Sundquist, Edvin Adolphson, Irma Christensen
Längd: 107 min
Åldersgräns: Barntillåten

Innan studenten Göran kom över fälten på sin motorcykel satte Kerstin potatis och tog hand om korna. Nu är hon död, och prästen håller tal om att förföraren borde sänkas i havets djup med en kvarnsten om halsen. Förföraren står vid graven med ansiktet förvridet av gråt, och har inte alls förfört Kerstin – de har badat nakna och haft sex.

Filmen är en tillbakablick på deras korta sommar. ”Dagens ungdom är rutten” dånar Herrens tjänare. De ruttna har ”föreningskvällar med dans och slippriga sånger” i stället för att gå i kyrkan, och så repeterar de ”Värmlänningarna” i en lada. Man förstår ju att det blir en straffdom.

Runt de förälskade är det vild dramatik. ”En mjuktrutad pudding från socknen” försöker stjäla den stiliga stadsbon på dansbanan, en världsvan rival dyker upp i öppen bil (”Kerstin, vilket hemstickat namn!”), en förbittrad hemmadotter ylar om straffdomen, byns ynglingar kastar jordkockor på prästens bil, byfånen gör upp eld på ett dumt ställe och det är livsfarligt på vägarna. Det slutar mycket illa alltihop.

Kritikerna var eniga om att det här var Arne Mattssons bästa film. De var nöjda med Folke Sundquist och hänförda av Ulla Jacobsson och den lyriska skildringen av den svenska sommaren. Fotografen Göran Strindberg skapade ”stämningar av andlös skönhet” (Arbetaren) och Jacobson fick Stockholms-Tidningens Robin Hood (Bengt Idestam-Almqvist) att utbrista: ”… hon är underbar, helt förtrollande. Hon gör en sådan där prestation, som en ung skådespelerska brukar kunna göra bara en gång i sitt liv – när ungdomsfriskheten och spontaniteten ännu finns kvar ofördärvad.” Kärleksscenen beskrev han som ”varsamt och förälskat” regisserad.

Strindberg (släkt med August och Nils) fotograferade Alf Sjöbergs Fröken Julie, som fick Grand Prix pris i Cannes 1951 (tillsammans med Miraklet i Milano). 1952 fick Mattssons film Guldbjörnen, förstapriset på filmfestivalen i Berlin. Sven Sköld fick samma år musikpriset i Cannes, och produktionsbolaget gav Sven Olof Ekström, som skrev förlagan, en ny traktor.

Filmen blev en världssensation: ett nakenbad, ett naket bröst och naket sex utanför bild hade man inte sett i en biograf förut. Badet är i motljus, och i bilden av en naken kyss i vattnet vajar vasstrån framför kameran. Det enda vi får se av det som händer på land är Jacobssons ena bröst. Bolaget visste vad de gjorde och satte klimax på affischen. Men tvärs över Kerstins kropp böljar filmens titel, och bröstvårtan döljs av bokstaven d.

”Den svenska synden” blev snabbt ett begrepp. Harriet Andersson hasade ner koftan i Sommaren med Monika och Lena Nyman gjorde allt möjligt i Jag är nyfiken-filmerna – men Ulla var först.

Text: Nina Widerberg (2017)